Allmän information om Neurofeedback
– frågor och svar
Innehåll
- Vad är neurofeedback?
- Att hjälpa hjärnan med självreglering
- Biofeedback är inget nytt
- Vilka yrkeskategorier använder sig av neurofeedback?
- Själva proceduren
- Vilka EEG frekvenser tränas?
- Kortfattat om historiken bakom – hur fann vetenskapen och katter SMR EEG träning?
- Skillnader mellan neurofeedback och biofeedback
- Antal träningstillfällen som behövs?
- Varaktighet av träningens effekter?
- Mediciner och neurofeedback?
- När fungerar inte neurofeedback?
- Hur påverkar träningen vardagen?
- Finns det tillräckligt med forskning om neurofeedback?
- Vad är den rätta benämningen; neurofeedback, EEG biofeedback…?
- Vad är QEEG (Kvantitativ EEG)?
1. Vad är neurofeedback?
Neurofeedback är biologisk återkoppling till hjärnan. Det är en slags fysisk träning för hjärnan. I enkla termer; den tränar och hjälper till med att ”stärka” hjärnan och lär den självreglering. Det är enkelt – i princip alla kan göra det. Genom att använda datoriserad feedback lär sig hjärnan att öka vissa hjärnvågor som i sin tur förbättrar funktioner. Hjärnan kan minska för snabba eller för långsamma hjärnvågor vilka i sig förhindrar ett bättre fungerande. Efter en tid blir resultatet en hälsosammare och bättre reglerad hjärnaktivitet. Till exempel: om någon har för mycket specifika EEG frekvenser (theta eller alfa) i främre delar av hjärnan kan de uppleva/ha depression eller koncentrationssvårigheter. Genom att träna hjärnan att minska långsammare hjärnvågor och öka snabbare dito minskar symtomen i styrka. Efter en tid ”lär” sig hjärnan det nya beteendet. Träningen fungerar med eller utan mediciner. De individer som t.ex. inte finner hjälp via mediciner detta är en av de få möjligheterna som kan hjälpa med svårigheterna. När hjärnan stabiliseras kan andra former av terapi/stöd/hjälp bli mer effektivt.
2. Att hjälpa hjärnan med självreglering
Hjärnan reglerar sömn, känslor, tänkande, beteende och mycket mer. Vad hjälper neurofeedback med då? Allt som hjärnan reglerar. Träningen förbättrar inte direkt sömn (eller andra problem). Träningen hjälper hjärnan bara att reglera sig själv bättre. Då sömn (känslor, beteende) är styrd av hjärnan förbättras dessa tillstånd allt eftersom hjärnan reglerar sin aktivitet på ett bättre sätt. När man ger tillbaka till hjärnan information (d.v.s. feedback, återkoppling) om dess aktivitet har den en enorm kapacitet för förändring. Den kan förbättra dess eget sätt att agera genom att få information om vilka förändringar den borde göra. Neurofeedback gör information tillgänglig för hjärnan närmast omedelbart och uppmanar den att göra vissa förändringar. Detta ger hjärnan bättre möjligheter till självhantering eller -reglering vilket i sin tur producerar en mängd olika fördelar. Det finns en hel del kunskap kring vad som är ett bättre fungerande för hjärnaktiviteten. Över tid ger träningen långvarig effekt.
3. Biofeedback är inget nytt
Under 60-talet när man i laboratorier lärde katter förändra sina EEG via operant betingning, kunde ingen veta att det kunde förbättra hjärnregleringen samt bl.a. förhindra epileptiska anfall. Trots detta startade denna forskning själva området av neurofeedback. Hjärnforskningen under 90-talet har sedan utvecklat och fört framåt fältet av EEG neurofeedback genom att använda olika avbildningstekniker (ex. fMRI, PET Scan o dyl). Den informationen har hjälpt med att specificera vilka platser på hjässan man ska träna på.
Genom att förbättra EEG reglering påverkar man kognitiva och neurologiska funktioner samt sinnesstämnings- och ångestsyndrom. Först och främst installerar man en speciell EEG monitor (förstärkare) och mjukvara (dataprogram) i en dator. Därefter placerar man elektroder på hjässan för att registrera klientens hjärnaktivitet (den bioelektriska aktiviteten). Klienten får visuell (genom ögat) och/eller auditiv (genom örat) feedback. Allt eftersom specifika frekvenser ökar eller minskar, ökar eller minskar klientens feedback.
4. Vilka professioner använder neurofeedback?
I olika delar av världen är det legitimerade psykologer, neuropsykologer,läkare terapeuter, konsulter och socionomer som använder sig av metoden. Neurofeedback används för det mesta som ett komplement till övriga insatser. I Sverige finns det några enstaka som känner till denna metod, men intresset ökar stadigt.
5. Själva proceduren
Utvärderingen: Först och främst tar neurotränaren en utförlig anamnes av de beskrivna symtomen, ibland kombinerat med olika former av tester. Olika slags frågeformulär/utrednings metoder har utvecklats som tar fram kopplingen mellan symtom och hjärnans funktionssätt. Den informationen använder neurotränare för att identifiera olika mönster i hjärnvågorna och för att veta vilka delar av hjärnan som behöver träning.
Operant betingning ger belöning för att öka särskilda ”hjärnbeteenden”. Ibland kan information från en QEEG mätning vara användbar för att lägga upp en träning även om detta inte är nödvändigt samt att det är mycket kostsam procedur (och som inte än finns i Sverige).
Sensorer (elektroder) placeras på olika platser på hjässan vilka är förknippade till olika kognitiva funktioner bl.a. uppmärksamhet, fokusering, organisering och lugnande av ångest. Det är genom de senaste decenniernas forskning om hjärnan, samt rent klinisk erfarenhet, som har visat på vilka områden som är viktiga att träna för olika beteenden och funktioner.
Själva träningen; det kan innebära att man uppmanar hjärnan att öka eller minska vissa hjärnvågor. Feedback (återkoppling)får hjärnan via antingen hörseln, ögat eller både ock´ Återkopplingen "talar om" för hjärnan/klienten när den uppnår önskad effekt. Det är neurotränaren som tillsammans med klienten avgör träningens mål. Efter ett antal träningstillfällen blir klientens EEG (hjärnvågor) bättre reglerade. Det är inte någon medveten ansträngning och många gånger upplever inte klienten någon form av effekt (framför allt i början). Ju mer träningen man har, desto mer generaliseras effekten. En bättre reglerad EEG börjar så småningom stärka hjärnans förmåga till självreglering.
6. Vilka EEG frekvenser tränas?
Beta frekvenser (ca 12-21 Hz) tränas ofta på både vänster sida av hjässan (vänstra hjärnhalvan) och frontala (främre) delar för t.ex. kognitiv träning och språk samt för humör/sinnestämning likväl som för depression. Träning av den högra sidan (hemisfären/hjärnhalvan) handlar många gånger om ångest-, ilska- och stress-relaterade problem, där man tränar neråt för hög arousal (vakenhetsnivå) samt för att förbättra inhiberingskontrollen. Sinnestämnings- och sömnreglering innebär ofta en blandning av både höger och vänster hemisfär träning. Denna träning görs med öppna ögon. SMR frekvenser (12-15) inkluderas i detta.
Den ursprungliga träningen gjorde man i den ”sensomotoriska bandet” (sensorymotor strip). Forskningen inom neurovetenskap och hjärnkartläggningstekniker har visat på många andra områden att träna på. Det är en av anledningarna till varför man nuförtiden lägger till både frontala och prefrontala områden (främre delar av hjärnan) såväl som temporala och parietala/occipitala (bakre delar av hjärnan).
Alfa-Theta-träning: (ca 8-11/12 Hz för Alfa och 4-8 för Theta): används för att hjälpa människor för att finna vägen till djupare lager av medvetande för att möjliggöra och bearbeta mer psykologiska områden. Denna träning används ofta för att bearbeta djupare depressioner, missbruk, ångest och PTSD (Post Traumatic Stress Disorder). Det hjälper också med att öka kreativiteten och främjar djupare avslappning. Träningen görs med slutna ögon.
Överdriven Theta och Delta (låg frekvens aktivitet) är vanligtvis stoppad/inhiberad under träningen. Detta gör man för att Theta också är förknippad med koncentrationssvårigheter och Delta med sömntillstånd. Det är med andra ord inte bra att ha för mycket av denna långsammare aktivitet när man försöker koncentrera och fokusera bättre. Alfa träning (11-14) parietalt (längre bak i huvudet) har också identifierats som en viktig källa för bättre minnesfunktioner. På senare tid har man också funnit att viss form av Theta frontal är viktig för minneslagring.
Hög beta; vissa frekvenser av hög beta kan potentiellt stimulera uppmärksamheten. Andra frekvenser inom hög beta är associerade till ångest, spänningar eller att man försöker alldeles för mycket.
7. Kortfattat om historiken bakom – hur fann vetenskapen och katter SMR EEG träning?
År 1968 visade Prof Barry Sterman, neuroforskare på UCLA medicinska fakulteten, i sitt laboratorium att katter kunde tränas så att de producerade mer EEG aktivitet i 12-15 Hz frekvensen genom operant betingning. Han kallade detta SMR – Sensorisk Motorisk Rytm. Sterman använde samma och andra katter i en forskning han gjorde för NASA för att undersöka hur ångan av raketernas bränsle kunde orsaka slaganfall. Resultatet blev att de katter som hade tränat upp frekvenserna av SMR hjärnvågor fick betydligt färre anfall än de katter som inte haft samma träning. Detta var ett mycket oväntat resultat. Efter ytterligare forskning där B. Sterman EEG tränade människor med okontrollerbar epilepsi visade det sig att det hade samma förhindrande effekt på frekvensen av anfall som med katterna. Dessa skeenden utlöste begynnandet av neurofeedback träning. Hjärnans dysreglering (där bl.a. epilepsi är ett av de allvarligaste tillstånden) kan regleras med EEG träning.
8. Skillnader mellan neurofeedback och biofeedback
Neurofeedback är EEG biofeedback – det är bara en specialiserad form av biofeedback. De flesta specialister inom hälsa känner till den traditionella biofeedback metoderna som t.ex. EMG/muskel avslappning, GSR/galvanic scin response, temperatur och andningsträning. EEG neurofeedback är mycket mindre känd även om det är den snabbast växande del inom biofeedback området. EEG neurofeedback minskar stress och hjälper till med avslappning precis som andra områden inom biofeedback, men det hjälper också till med att påverka arousal (vakenhet) och är en mer direkt teknik för att förbättra hjärnans reglering och det centrala nervsystemet (CSN).
9. Antal träningstillfällen?
Efter mellan 1-10 tillfällen märker man någon effekt. I de flesta fall rekommenderar neurotränare mellan 30-40 sessioner. Speciella tillstånd/symtom kan kräva fler behandlingstillfällen - andra mycket färre. Målet är att få tillräckligt många träningstillfällen för att försäkra sig om varaktiga förändringar. Precis som med ex. pianolektioner behöver man mycket träning för att det skall ”fastna”. Det handlar om att träna förändringar så att de blir de dominerande mönstren. Sessionerna i sig brukar vara ca 45 min även om vissa sessioner kan bli betydligt mer fruktbara om de görs under en kortare tid. I början rekommenderas 2-3 sessioner/vecka även om detta är individuellt. Det är också möjligt att göra två sessioner/dag.
10. Varaktigheten av träningens effekter?
Under uppdatering....
11. Mediciner och neurofeedback?
Det är fullt möjligt att samtidigt äta mediciner och genomgå neurofeedback. Det är vanligt att man efter ett antal neurofeedback träningstillfällen börjar minska dosen på mediciner vilket ska ske i samråd med behandlande läkare.
Hur uppstår förändringarna? Det är väl känt att EEG förändras med mediciner. Eftersom EEG påverkar och förändras genom neurofeedbackträning är det inte förvånande att behovet av medicin också förändras. Teorin är att ju mer som hjärnan aktiveras under träningen (möjligen ökat blodflöde) desto bättre arbetar hjärnan. Medicinen har också en starkare effekt på en effektivare hjärna. Alla personers medicinbehov blir inte påverkat av träningen. För vissa verkar neurofeedback inverka mer i samarbetet med mediciner så att träningen hjälper medicinerna att påverka på ett bättre sätt eller med att stabilisera användningen av dem. Neurofeedback är en kompletterande metod, och kan hjälpa andra metoder och behandlingar att fungera bättre.
12. När fungerar det inte?
Detta är en komplex fråga som inbegriper många olika faktorer. Precis som läkare och psykologer varierar i sin effektivitet bl a pg a deras utbildning och erfarenhet så gäller detsamma med neurofeedback. Självklart spelar klienternas egen insats en stor roll. Brist på kontinuitet i träningen leder ofta till behandlingsmisslyckanden. Torftig och knapp självrapportering av klienter minskar effektiviteten, ex. kan en klient se en minskning i panikattackerna från 10 attacker till 2 attacker per månad och missa rapportera någon slags förbättring – eftersom de fortfarande har panikattacker. Det finns också en inlärningskurva för neurotränare – utbildning och konsultation under själva inlärningen är av avgörande betydelse.
Det finns många olika områden (placering av elektroder) i hjärnan att träna på och inom varje område finns det olika frekvenser. Beroende vad man väljer (både lokalisering och frekvenser) kan ha olika slags effekter. Att välja rätt (precis som att välja rätt medicin) är en blandning av kunnande, vetskap och tålamod för att lyckas med att identifiera viktiga svarstecken. Om man väljer fel protokoll (d.v.s. fel lokalisering och frekvens) får man fram en väldigt liten eller ingen effekt överhuvudtaget. Det som också är viktigt är neurotränarnas rapporter om att träningen är mycket mindre effektiv om de inte har tagit hänsyn till underliggande familjeproblematik, det vill säga - omgivningen har också en mycket viktig funktion. Det har visat sig att kombination av olika insatser ger det bästa effekten.
Definitionen av ”fördelar” eller ”positiva effekter” är också en utmaning. Innebär det bl.a. att bli helt och totalt symptomfri? Det är viktigt att sätta upp realistiska mål tillsammans med klienten innan man påbörjar träningen och att kontinuerligt föra diskussion kring detta under själva behandlingen. Vissa klienter kan uppleva det som ett misslyckande om inte alla symtom minskas eller försvinner. Vissa klienter är otåliga och kan avsluta träningen om inte det sker dramatiska förbättringar snabbt. En bra terapeut använder neurofeedback som en integrerad del i själva behandlingen/kontakten och det är kombinationen av allt som ger den maximala utdelningen.
13. Hur påverkas vardagen av träningen?
Under vardagen sitter inte klienten längre i en stol för att få feedback. Behöver de försöka komma ihåg effekten av träningen för få att uppleva den? Nej, det är inte alls det som behövs. Det man har erfarenhet av är att effekterna tenderar att generaliseras. Det bildar en form av ökande stabilitet vid ökande krav, högre motståndskraft, och mer anpassad flexibilitet till olika situationer och tillstånd. Hjärnan tränas för bättre självreglering vilket tydligast märks vid frånvaro av problem. När en person märker att deras uppmärksamhet har förbättrats eller att de har mindre ångest, ilska behöver de inte ”komma ihåg” vad de gjorde under själva träningen. Effekterna generaliseras och hjärnan – i krävande situationer – verkar ha lärt sig att klara sig bättre än tidigare.
14. Finns det tillräckligt med forskning om neurofeedback?
Under uppdatering.
22. Vad är QEEG (Kvantitativ EEG)?
QEEG är en av de moderna avbildningsteknikerna för hjärnan.
PET, SPECT och fMRI tittar på hjärnan genom hur dess metaboliska
aktivitet är distribuerad och qEEG tittar hur den elektriska aktiviteten
är distribuerad över hjässan. I termer av avbildning är
inget annat lika snabbt avslöjar hjärnaktiviteten som qEEG.
I olika delar av världen utförs qEEG som ett första steg
för att avgöra neurofeedbackträningen i svårare fall.
© Copyright 2008 EEG-neurofeedback Center
Innehållsansvarig: Seija
Sirviö
Frågor om webbplatsen, kontakta webmaster.